Frisens park
Uppdragsgivare
Kungliga Djurgårdens förvaltning
Projektgrupp
Jonas Berglund, Christiaan Smits
År
2020 – pågående
Plats
Södra Djurgården, Stockholm
Foto
Nivå landskapsarkitektur.
Toppbild: Stockholms stadsmuseum
Bildspel
Se bilder
Frisens park är belägen på Biskopsudden på Södra Djurgården, och är en dold men välbevarad park från andra hälften av 1700-talet. Anläggningen är ett tidigt exempel på en engelsk landskapspark i Sverige, med stildrag från rokoko. Den ursprungliga parkgestaltningen förstärkte och förtydligade den dramatiska topografin och nyttjade beståndet av gammal ek. Parken struktureras av alléplanteringar formade i gåsfotsmönster, tre kallmurade bastioner, en utsiktskulle överblickande en organiskt formad damm, en parterre och en mjukt skålad pelouse vilka förbindas av ett intrikat system av gångvägar.
Syftet med arbetet är att upprätta ett funktionellt program för restaurering och landskapsvård. Programmet har utarbetats i samarbete med Djurgårdens förvaltning, Arkeologerna vid Staten historiska museer och Astacus.
Fördjupning
Samläsning av undersökningar och kartor
Kunskapsunderlaget bygger på en arkeologisk undersökning, arkeobotanisk utredning med pollenanalys, botanisk inventering och personhistorisk utredning. Dessa undersökningar har kombinerats med en samläsning av historiska kartor, laserscanning och georadarundersökning för att bygga kunskap om parken. Den historiska kartan från 1777, upprättad av Reinhold Kökeritz, framstår som en kombination av dokumentation av utförda arbeten och ej genomförda förslag på lösningar för dammens vattenförsörjning.
Föreslagna åtgärder
Programmet innehåller förslag för att levandegöra parken genom restaurering av parkelement, rekonstruktion av försvunna formelement samt tillägg till parkens möblering. Programmet utgår från en långsiktigt hållbar skötsel och ett viktigt mål med projektet är även att öka den biologiska mångfalden. I en första etapp genomförs en restaurering av dammens kallmurar och en rekonstruktion av en träbro.
En återupptäckt damm
I det höga gräset syntes bara en svacka nedanför utsiktskullen. På flera historiska kartor fanns en damm illustrerad i detta läge. Dammen ligger i en naturlig lågpunkt i landskapet och är formmässigt anpassad till uppstickande berg. Vid den arkeologiska undersökningen hittades stensatta kanter på södra sidan. När dammens kanter mättes in och utbredningen överlagrades med historiska kartor visade sig 1777-års karta ha mycket god överensstämmelse med dammens form. Slutsatsen är att dammen anlades i slutet av 1700-talet och varit i bruk till mitten av 1800-talet. Därefter har dammen fyllts igen.
